Enneagrammet - en karta över det medvetna och det omedvetna
Enneagrammet
Innan vi hinner tänka eller välja har något i oss ofta redan reagerat.
Vår uppmärksamhet dras åt ett visst håll, välbekanta tankar och känslor väcks och vi reagerar på sätt som vi känner igen – ofta först i efterhand.
Tidigt i livet utvecklar vi strategier för trygghet, tillhörighet och kontakt. Med tiden blir de så självklara att vi slutar se dem. Vi tänker: sådan är jag eller sådan är verkligheten.
Enneagrammet är en karta som hjälper oss att upptäcka dessa automatiska mönster – och så småningom erfara dem medan de händer.
De nio typerna
Enneagrammet beskriver nio grundläggande sätt att orientera sig i världen.
Typ 1 söker det rätta och strävar efter förbättring.
Typ 2 söker kontakt genom att vara hjälpsam och betydelsefull för andra.
Typ 3 skapar värde genom prestation, effektivitet och resultat.
Typ 4 söker identitet, autenticitet och djup.
Typ 5 söker förståelse, kunskap och självständighet.
Typ 6 söker trygghet, stöd och förutsägbarhet.
Typ 7 söker frihet, möjligheter och framtida alternativ.
Typ 8 söker styrka, autonomi och kontroll över sin situation.
Typ 9 söker harmoni, stabilitet och inre lugn.
Ingen strategi är bättre eller sämre än någon annan. Alla innehåller både resurser och begränsningar.
Och vi kan känna igen oss i flera av dem.
Skillnaden ligger inte främst i vad vi kan göra, utan i det mönster som aktiveras så snabbt och automatiskt att vi inte upplever att vi väljer det.
Tre intelligenscenter
De nio typerna är organiserade kring tre intelligenscenter: kroppen, hjärtat och tanken.
Kroppscentrum – typ 8, 9 och 1
Uppmärksamheten orienteras särskilt mot handling, gränser, autonomi och påverkan.
Hjärtcentrum – typ 2, 3 och 4
Uppmärksamheten orienteras särskilt mot relation, identitet, värde och hur vi uppfattas av andra.
Tankecentrum – typ 5, 6 och 7
Uppmärksamheten orienteras särskilt mot förståelse, orientering, möjligheter och det som kan komma att hända.
Vi har tillgång till alla tre intelligenserna. Men när ett sätt att orientera sig blir automatiskt kan perspektivet smalna av.
Det är ofta först i efterhand vi ser det.
Vi sa ja fast vi ville säga nej. Vi drog oss undan igen. Vi började kontrollera. Prestera. Hjälpa. Oroa oss. Söka nästa möjlighet.
Det är inte nödvändigtvis handlingen i sig som är problemet. Det intressanta är när vi inte längre upplever att vi har något val.
De 27 subtyperna
De nio typerna är bara en del av Enneagrammet. Vi har också tre biologiska instinkter:
Självbevarande – uppmärksamheten går naturligt till de egna resurserna: trygghet, hälsa, mat, sömn och det praktiska livet.
Social – uppmärksamheten går till gruppen, tillhörighet, position och det som händer mellan människor. Här finns ett naturligt intresse för det sociala fältet och en självklarhet i att uppmärksamma det.
Intim (en-till-en) – uppmärksamheten går till attraktion, intensitet, närhet och stark kontakt. Här finns ofta en energi av spontanitet, nyfikenhet och dragningskraft.
Vi har alla tre, men uppmärksamheten fördelas inte jämnt mellan dem.
En instinkt får mycket av vår uppmärksamhet och förfinas genom livet. Den blir vår dominanta instinkt. En annan fungerar ofta mer balanserat, medan den tredje lättare faller ur vår uppmärksamhet.
När den dominanta instinkten möter vår Enneagramtyp bildas vår subtyp. Nio typer och tre instinkter ger 27 subtyper – vilket förklarar varför två människor av samma typ kan vara mycket olika.
Subtypen hjälper oss att se vad vår uppmärksamhet automatiskt söker efter, vad vi reagerar starkt på och vad vi lättare förbiser.
Det handlar inte bara om den faktiska faran.
Det handlar om den fara vår uppmärksamhet har lärt sig att leta efter.
Att erfara det som tidigare varit omedvetet
Det räcker inte alltid att förstå våra mönster. Vi behöver upptäcka dem medan de händer.
Våra skydd går att erfara i kroppen – hur vi spänner oss, fryser, håller tillbaka, går framåt eller tappar kontakten med oss själva.
När vi börjar känna igen det som sker behöver vi inte lika snabbt skylla på andra eller tro att det är något fel på oss. Vi kan istället upptäcka: det här är mitt system som försöker skydda något.
För mig som fyra har en stark upptäckt varit att rent faktiskt erfara hur det känns att inte känna mig själv – och känna igen när fyrans stressrörelse mot tvåan är i full gång. Då är Enneagrammet inte längre teori.
Vi erfar det som tidigare styrde oss utan att vi såg det.