Historien bakom Enneagrammet
Enneagrammet: en tillbakablick
Resan till väst
I början av 1900-talet introducerades enneagrammet i väst av den mystiske armeniern Georg Ivanovich Gurdjieff. Han reste i öst på jakt efter visdom och skapade med enneagrammet som grund en mystisk skola kallad The Fourth Way, där målet var personlig uppvakning – utan att dra sig undan världen.
Tre intelligenscentrum – och vår barndoms påverkan
Enneagrammet visar att vi människor har tre centrum: huvud, hjärta och maginstinkt. Omedvetet är vi ofta fast i ett av dessa, och vi tolkar livet utifrån detta centrum och vad som hände med oss som barn. Och livet ger oss ständigt nya möjligheter att möta det vi tidigare flytt, och om vi gör det förändras vi - och ser att vi inte längre behöver vara rädda.
Gurdjieff menade att vi kan nå upplysning genom att utveckla vårt naturliga centrum: mentala människor som yogis, känslomässiga som munkar, och de med maginstinkten som fakirer.
The Fourth Way handlar om att vara närvarande i alla tre centrum – inte dra sig undan världen.
Enneagrammet – Allt och Allting
Gurdjieff kallade enneagrammet för “All and Everything” eftersom symbolen innehåller allt vi kan veta och längta efter. Ursprunget är oklart – vissa menar Babylonien, andra Platon eller Pythagoras – men det har försvunnit i historiens dimmor.
Nio arketyper genom historien
Enneagrammets 9 arketyper återfinns i klassiska verk. I Homeros Odyssén möter Odysseus nio typer av “demoner” på sin resa hem, samma arketyper som i enneagrammet.
Ett exempel är cyklopen, den enögde och dominanta figuren som symboliserar 8:an. Åttor tar ofta över rummet, styrda av passionen lust, tills de lär sig möta sitt hjärta och sin sårbarhet.
Mystiker och asketer
Ökenfäderna i Egypten letade efter det som stod mellan dem och Gud. Genom meditation upptäckte de 9 typer av inre demoner. Liknande visdomstraditioner världen över visar vägen in i våra djupaste lager. Mystiker höll sig ofta i hemlighet, eftersom deras sökande kunde ses som kätteri.
Dante och Den Gudomliga Komedien
En annan koppling till enneagrammet finns i Dantes Den Gudomliga Komedien (1321). Dante vandrar genom helvetet, skärselden och paradiset. Helvetet är indelat i nio nivåer, där de lindrigaste synderna finns högst upp och de värsta längst ner – frusna i evig is. Enligt Dante är synden att vara fast i sitt ego.
Enneagrammets symboler har gamla rötter – Pythagoras, Platon och neoplatonismen – och sägs ha mystiska krafter.
Cirkeln står för enhet och människans längtan att känna sig hel och kopplad till allt.
Triangeln inne i cirkeln symboliserar skapande. I kristendomen representerar den heliga treenigheten, och i många myter och sagor är tre ett viktigt tal. När vi utvecklar vår personlighet möter vi ofta motsatser inom oss. Att kunna stå kvar i dessa motsatser utan att agera för snabbt kan förändra oss – Carl Gustav Jung kallade det “holding the tension of the opposites”. Att stanna kvar där kräver medvetenhet, mod och självmedkänsla.
Heptagrammet – stjärnan med sju hörn – symboliserar förändring. Sju är kopplat till människans cykler: sju år för förändring, Gud skapade världen på sju dagar, och vi har sju dagar i veckan. Även i talmysticismen står sju för förändring och utveckling.
Enneagrammets geometriska symboler
Ichazo och Naranjo
Bolivianen Oscar Ichazo (1931–2020) kopplade gamla gudomliga texter till idén om ett högre, optimalt tillstånd – där vi är i kontakt med vår egen energi och essens. Han kallade detta Helig idé.
Varje Enneagram-nummer har sin egen heliga idé och en tillhörande dygd, kopplad till hjärtats intelligens.
När vi tappar kontakten med vår essens faller vi in i försvarsmekanismer och vårt lidande börjar. Den omedvetna förlusten av dygden skapar det Ichazo kallade synd – vårt personliga blinda fläck. Genom livet kan vi lära oss se dessa mönster och hitta vägen tillbaka till vårt högre jag.
Hans lärjunge, psykiatrikern Claudio Naranjo, tog Enneagrammet till USA på 1970-talet. Därifrån spreds det till universitet, företag och olika grupper, som ett verktyg för att förstå oss själva och andra.
Symbolen i sig påminner oss om motsatsernas dragningskraft och inbjuder oss att vakna och vara närvarande. Som Carl Gustav Jung sa:
"Allt som irriterar oss hos andra ger oss förståelse om oss själva."
